Det här är, kan man säga utan att ljuga allt för mycket, hösten när jag slutade att ängslas och lärde mig att älska bomben. Nej hoppning menar jag! När hösten tog fart efter sommaren visste jag att det var exakt en sak jag var direkt livrädd för i ridningen - hoppning. Det är ju komplett vansinne egentligen, det här med hoppning. I synnerhet när man hoppar småttiga små hinder som jag precis lika gärna kunde hoppa själv alldeles utan hästen, varför ska man då utsätta sig för såväl livsfara som adrenalinterror? Nä, inte min grej. Tänkte jag. Efter de två privatlektionerna jag nämnde i förra avsnittet kändes det ändå markant bättre, men fortfarande sög det till ordentligt i maggropen på det där darriga, pölblöta sättet i början av hopplektionerna. Lösning: En till lektion. Så vi tog en till lektion, och den här gången hade Monique (vår lärare) byggt en kvadrat i mitten som bestod av två fem och en halv-or, en på varje diagonal. Vad är det, undrar du, och svar får du till exempel h
Ja kära värld. Den som har köpt valp är aldrig mera fri, som uttrycket inte alls riktigt säger, och det är sant också! Tyst har det varit på bloggen, för all energi har gått åt till att springa ut och kissa, aktivera, gosa, härja, torka golv, gosa mer, torka mer golv, söka godis och gå på valpkurs och ja, ni hör ju. Jobbat har jag ju gjort också. Kören fick också stryka på foten, jag har uppehåll i alla fall terminen ut för inte fasen har man tid att vara borta en hel kväll i veckan utöver ridningen? Hur vackert får det egentligen vara i Storås i oktober? Så nej, ja, kära värld. Som sagt. Men förr eller senare ska det ju bli ordning på torpet, och nu i veckan fyllde världens finaste pälsboll fyra månader, och vi börjar något yrvaket krypa ur den valpigaste fasen. Ridit har jag ju ändå gjort i alla fall, hela tiden sen terminen startade, och hej vad det går! Jag har tappat räkningen på lektionerna, men sen sommaren tog slut är jag officiellt inte längre nybörjare, utan går i d